Livet / Life / Viata

POSTED IN classic poetry May 17, 2019

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Livet / Life / Viata

Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på bottnen av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova …
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mark för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.

EDITH SÖDERGRAN
——————————————————
Life

I, my own prisoner, say so:
life is not spring, dressed in light green velvet,
or a caress that one rarely gets,
Life is not a decision to go
or two white arms that hold one.
Life is the cramped ring that keeps us captive,
the invisible circuit, we never violate,
life is the close happiness that passes us by,
and a thousand steps we are unable to do.
Life is to despise yourself
and lie motionless on the bottom of a well
and knowing that the sun is shining up there
and golden birds fly through the air
and the quick days pass by.
Life is waving a short farewell and going home and sleeping …
Life is to be a stranger to himself
and a new land for everybody else coming.
Life is to deal carelessly with its own happiness
and to repel the only moment,
Life is believing to be weak and not daring
——————————————————–
Viata

Eu, propriul meu prizonier, spun astfel:
viata nu-i primavara, imbracata in catifea verde crud,
ori o mangaiere pe care cineva rareori o primeste.
Viata nu-i o hotarare de-a pleca
ori doua brate albe ce imbratiseaza.
Viata este inelul strans ce ne tine captivi,
cercul invisibil pe care niciodata nu-l incalcam,
viata este fericirea apropiata care trece pe langa noi,
si o mie de pasi pe care nu putem sa-i facem.
Viata este dispretuirea sinelui
si statul nemiscat pe fundul unei fantani
stiind ca soarele luceste sus
si pasari aurii zboara prin aer
si zilele repezi trec.
Viata este un semn de adio fluturat cu mana, si mersul acasa, si somnul…
Viata este instrainarea de tine insuti
si un nou pamant fiecaruia care vine.
Viata este nonsalanta cu care-ti tratezi propria fericire
si respingerea unicului moment,
Viata este credinta ca esti slab si neindraznet.

Maria Magdalena